Way Out West–minnen
Kom precis hem från Way Out West efter en helt otrolig festival med fler fantastiska konserter än vad som borde vara möjligt att uppleva på tre dagar. Sveriges bästa festival. Det fick mig att tänka tillbaka på vilka andra otroliga konsertminnen jag har från Slottsskogen! Hårddisken åkte fram. Klipp till: den allra första festivalen.
2007
Jag och Per hade varit ihop i några månader och bodde på hotell tillsammans för första gången. Kändes SÅ lyxigt.
Regn, rusk och gömma sprit i buskarna utanför.
Headlinade gjorde bl.a. Erykah Badu, The Hives, Lily Allen, Kanye West och Manu Chao. Den sistnämnde är en sån konsert jag kommer minnas för alltid. Inte en sekund stod publiken still, det var kaos och fest från början till slut. (Den enda konserten som kan tävla i stökighet är eventuellt The Tough Alliance klubbspelning på Kajskjul under samma festival.)
Festival-look från 2007: sidbenan ända nere vid öronen, neongula solglasögon och “gladiatorsandaler” (vem minns?)
Vi var kanske främst där för Kanye (som jag också såg året innan på Roskilde.) Det var en fantastisk konsert. Han skulle precis släppa Graduation och spelade “Stronger” live för första gången någonsin. Han tog upp Peter, Björn & John på scen och körde “Young Folks”. Persienn-glasögonen och koftan var på. Det var sannerligen en annan tid.
2008
Gubbarna <3 Eyen, Petter och Rusiak
Vi åkte tillbaka året efter och inledde festivalen med Petters 10-årsjubileumskonsert på Trädgårn. Detta är och förblir en av de de bästa konserterna någonsin. Det var så maxat, exakt alla var där: Ison & Fille, Eye n’ I, Thomas Rusiak, Timbuktu, Kaah, Annika Norlin/Säkert (eller Hello Saferide om hon hette då), Freddie Wadling, Looptroop, AFC, Snook och Veronica Maggio! Säkert fler.
Oskar Linnros och Veronica - också ett tidsdokument.
<33333
Ingen 00-talsfestival utan hatt!
Kelis spelade, man ser verkligen på bilden hur liten scenen var jämfört med nu? 🥹
Årets höjdpunkt var N*E*R*D. Som jag älskade mest av allt at the time. Hade sett Pharrell innan, men som soloartist – inte tillsammans med bandet, som officiellt splittrats några år tidigare. Detta var comebacken och jag var TAGGAD och stod längst fram. Minns att jag tänkte att jag skulle köpa merch efteråt, men sen visade det sig att alla med t-shirts eller kepsar från de främre raderna fick gå upp på scenen och dansa till “She wants to move”. Har aldrig ångrat något mer? Mitt egna Lush Life-moment som aldrig blev 😭
Lycklig_tjej_88 ändå.
2011
Sen hoppade vi över några år och var tillbaka 2011. Jag hade skickat in bilder på “min bästa festivaloutfit” till Metro Mode och vunnit VIP-biljetter. Men eftersom inga andra kompisar hade VIP var vi bara inne på området en gång och åt en hamburgare. Förevigad här:
VIP-burgaren
Detta var året då Prince spelade och jag kommer tacka min lyckliga stjärna hela livet att jag fick uppleva det.
Purple Rain!
Kanye var tillbaka och hade släppt My Beautiful Dark Twisted Fantasy aka one of the best albums of all time. Det var mäktigt! Men minns att det kändes som han drunknade lite i allt? (Can’t even imagine den nuvarande turnén med jordglob och pyro som får den på bilden att likna ett tomtebloss. We do miss the old Kanye.)
2014
Nästa gång var 2014 och då åkte jag ensam på festivalen. Lyckades få ledigt från jobbet och bara körde, eftersom jag haft sån svidande FOMO åren emellan och inte tänkte ha det igen. Inledde starkt med att få mobilen stulen första kvällen, så jag har i princip inga bilder från den festivalen. Flöt runt och försökte hitta vänner och bekanta att hänga med. Det gick rätt bra, och framför allt fick jag se Outkast – typ det sista jag hade på min dåvarande konsert-bucket list. Så värt det! (Uppmuntrar alla som vill gå på konsert men inte har sällskap att göra det ändå. Kör!)
I övrigt verkar 2014 ha gått full circle till 2026 eftersom jag såg både Blood Orange, Pusha T, Jamie XX och Veronica Maggio både då och i år! Loop = closed? Ses om 12 år igen allihopa?
Tack Way Out West för allt och då menar jag ALLT.